Livslångt lärande eller svärande?

Våra lärosäten satsar allt mer på det som brukar gå under benämningen ”Livslångt lärande”. Uppdrags- och vidareutbildningar för näringslivet och yrkesverksamma. Mycket talar för att en stor del av dessa kurser kommer att ges online, eller delvis online. Tanken är god, men jag oroas över att styrkeförhållandet mellan mediepedagogik/produktion och IT-teknik är så ojämnt.

Vi kan nog utgå ifrån att alla lärosäten idag har erfarenhet av att hantera IT-system av olika slag, och har en inbyggd IT-support i någon form. Det finns alltså redan, mer eller mindre, den tekniska kompetens som krävs för att kunna utveckla digitala kurser. ”Det här är ju toppen, bara några videor också så är det klart! ” Någon som känner igen sig?

Den här ”bara-några-videor-attityden” lägger grunden till en väldig massa onödiga problem och leder sällan till riktigt bra digitala kurser.

Tänk om det vore tvärtom! Lärosäten har järnkoll på mediepedagogik och produktion av kursvideor men har knappt några kunskaper alls om IT-teknik. ”Finemang, bara en app eller två så är det klart!”

En kursvideo är inte bara en video, den behöver produceras med precis samma omsorg som IT-system och appar har utvecklats och köpts in för att passa våra olika utbildningar på bästa sätt.

Det handlar om mediepedagogik, tillgänglighet och vilken typ av videor och mediekoncept som engagerar våra studenter. Den kunskapen är minst lika viktig som kunskapen om IT-tekniken bakom innehållet i kurserna.

Om vi inte minskar det här kunskapsglappet och jämnar ut styrkeförhållandet mellan IT-teknik och mediepedagogik/produktion riskerar vi ett livslångt svärande istället för ett mediepedagogiskt och tillgängligt digitalt lärande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

%d bloggare gillar detta: